Äntligen tillbaka till moderlandet - samtal vid relingen

Det märktes att kusten närmade sig och främst en stad då doften av saltvattnet började mattas av och istället trängde sig doften av skit och rensad fisk fram. Solen var på väg att försvinna bakom kullarna som omgav den östra viken hela vägen ner till Firina. Västra delen av hamnen var en skog av timmer och trots att dagen var på väg att komma till ända så var det som en myrstack av människor som rörde sig. Timmer som mer liknande vita tandpetare på det här avståndet reste sig upp på vissa ställen, andra bars från ena änden av hamnbygget till den andra för att bygga bryggor. Staden omfamnar viken som övergår i floden som klyver staden i två delar och fortsätter in i landet som en beslutsam orm på väg mot Urmamassivet som har sin nordliga del i dom sydliga delarna av grevskapet Firina.
"Nu närmar vi oss karlar" gastar kapten Manhald uppifrån rodret.
"Alle man på däck, vi närmar oss!" upprepar däcksman vidare även till besättningen som är under däck.

Med mjuk fart, ett sorts sugande lugn tar karacken sig in närmare staden på det nu nästan spegelblanka vattnet som färgats till guld av den låga solen. Vid relingen står baron Yrwen, Piett, Constantin och i bakgrunden slår Nakor ett rep som tvinnat upp sig sittandes på däcket med ivriga öron. Yrwen gnider sin nu rakade hjässa med handflatan och blåser ut kinderna fullt medveten om att det kommer vara mycket arbete att göra. Detta och många prövningar.

Jaha, kanske dags att vi gör lite nytta nu. Tror ni kaptenen lyckas få in den här skutan eller behövs vi vid någon tåt eller tamp?

Constantin slår ett öga över vännerna och ställer sig upp på benen med blicken fäst på staden.

"Antagligen behöver de vår hjälp, jag tar en tamp i fören."

Han tar sen två steg innan han över vänster axel mot Yrwen med ett glatt leende på läpparna säger

"Kanske kapten behöver hjälp att skrika på männen så de får upp tempot och är redo..."

Sedan går han till fören för att hjälpa till med det som behövs.

*ler* Haha ja det förslaget ligger ju som handen i hansken.
Att skrika och härja är jag bra på.


*Tar några bestämda steg bort mot kaptenen*

Kapten Manhald, en stolt man med många år ute på haven hade gjort samma resa. Från Perina till Firina fler gånger än en troende man går till Daak-kyrkan så han var väl bekant med vattnen kring Firina. Mången sjökaptener hade gått på grund och då framförallt Tarak-grynnan som låg utanför den sydliga infarten i Firina. Något bekymrad tittade Manhald mot Firina och hamnen när baron Yrwen ropade.
"Vad kan jag göra för min gode baron?" frågar Manhald medan han vrider på hatten hans i handen framför sig.

*Kliver med stadiga steg upp till Manhald, tittar ut mot Firina*. ahhh hemlandet, ni ser bekymrad ut kapten?

Manhald slog sina ögon på Yrwen. Ögon som förvisso hade en sorgsen uppsyn, men det var inte sorg i ögonen eller rädsla för den delen som syntes. Mer bekymmersamhet när han vänder blicken från Firina och ser hur Constantin går fram till fören. Constantin den kanske mest oerfarna på sjön och för den delen den som arbetat minst i sina dagar hade en god vilja åtminstone. Hans blick fortsätter till Constantins motsats på båten, den smutsiga gûrden som nu var i färd med att hjälpa de besättningsmän som fortfarande var på benen med att göra i ordning båten.

"Bekymrad?" Hans blick föll tillbaka på hamnen och Firina igen och sen letade sig mot skogen av timmer och alla snickare och arbetare i full färd med deras dagsverke. "Dom verkar bygga ut hamnen, dom höll på även i vintras senast jag var här. Om jag förstått det rätt ska en del av den sabriska flottan flyttas hit."

Yrwen andas in den friska havsbrisen, ser på den utbyggda hamnen och ler.

Det är både bra och olycksbådande att det byggs. Bra ¨då våran flotta enklare kan freda våra gränser. Olyckligt att korparna ännu en gång kommer få sig ett skrovmål.

Men är det, det oundvikliga att vi måste dra på oss våra rustningar och slipa våra svärd för att freda vårt och våra vänners länder så är det så. Även om det smärtar mig

"Att slipa Era svärd och få blod på dem det kommer ni få, var så säker" Manhalds min var svår att tyda när han tittade på Yrwen igen. Sen kom en sorgsenhet i blicken på honom igen och han tittade tillbaka mot hamnen. Det var som att han vaknade till och samlade upp sig själv igen när han åter öppnade munnen och lät mer bestämd och lättare på rösten. "Jag tänkte egentligen mest på att de lägger så stor vikt vid att bygga en flottbas men glömmer att vattnet här är svårmanövrerat och det kommer inte att vara den lättaste flottbasen att ta sig in till sjövägen men inte heller den lättaste att ta sig ut ifrån." Männens gormande på båten bröt sig plötsligt in i medvetandet när det skreks order hit och dit tills Manhald frågade. "Vad nu? Vad är det ni skall göra här i Firina, här i Consaber?"

Mitt svärd är alltid slipat min gode Manhald och det kommer alltid att vara till Consabers tjänst. * Yrwen får en hård och bestämd blick" I dessa tider måste man se efter sina intressen, knyta band med sina nära och se vilka som är vänner och vilka som inte är det.

Ett snett leende letade sig fram på Manhalds ansikte.
"Ni undvek min fråga baron Yrwen, men visst det är kanske inte på sin plats att jag frågar"

Han tittade nu på Piett Boniek som satt på en tunna med sin ryggsäck i knät och händerna grävandes i denne. Han tittade emellanåt ut över relingen, mot Firina, för att senare vända sin uppmärksamhet mot ryggsäcken igen.

"Vore jag en mer rättfram man så hade jag frågat hur en sådan omaka samling individer först samman. Kan bara vara något ur det ordinära i görningen." Manhald slog ut med händerna. "Men vem är jag att fråga" Leendet hade försvunnit från hans läppar men ögonen gick ifrån Piett upp till Yrwen igen.

Yrwen ler och klappar om Manhald

Min gode Manhald det första vi skall göra är att ta ett stop öl och en god bit med mat när vi kommer i land. Vart vi skall sedan har jag inte riktigt lagt ut planer för ännu.

Ett grin dök upp, som skulle föreställa ett leende men det var tydligt att det var ansträngt.
"Ett stop öl hade varit gott" Hans tankar verkade glida iväg och likaså hans ögon innan han fortsatte "Men jag får se, jag måste tala med Toradon om mina affärer här i Firina. Vad vi skall ta med oss, om det finns något att ta med det vill säga. Det är inte så många som vill ha ut sina varor i Thalaviken nu för tiden" Han funderade en stund, klämde på hatten i handen. "Skulle ni vilja så finns det nog plats för er på båten, ett par dugliga karlar kommer nog komma väl till använding i dessa tider."

Manhald höjer ett ögonbryn och sätter till slut på sig hatten när dom nu börjar närma sig hamnen på allvar.
"Ja, som jag sa förut så verkar Thalaviken vara full av pirater nu för tiden. Apropå pirater så verkar eran vän ha ett och annat att göra med deras likar." Han nickar över mot Nakor som är i färd med att bege sig upp i masten.

Yrwen styr stegen mot Constantin för att se om han kan vara behjälplig på någott sätt.

Manhald som verkar något irriterad över att Yrwen ej svarade på hans fråga om Nakor och hans eventuella kopplingar till pirater rycker på axlarna och börjar själv gå nedför trappan för att komma till huvuddäcket.

Sakta men säkert börjar man höra myllret i staden när man börjar närma sig hamnen.

Nakor som med vana steg går runt på segelmasten tittar intresserat på Manhald och Yrwen och följer diskret deras diskussion. Han märker blicken som kaptenen kaster mot Nakor och han antar att det kan ha handlat om honom.

*Nakor gnollar på någon visa om en bonde som sätter på en drottning i ett stall.*

Nakor funderar på vad som kommer hända framöver, han har inte funnit sin nya plats i livet ännu efter han fick överge piratverksamheten och är inte helt säker på sina nya vänner och hur mycket han kan lita på dem (att de inte skulle lita helt på honom är inget han lägger någon tankebakom)

Nakor loskar och följer den när den singlar ner i vattnet.

"den där tampen ser ut att behöva spännas..."

Piett reser sig tungt från tunnan, går fram och lutar sig mot relingen. Båten har slutat rulla nu, när den sakta glider in mot kaj. Det kurrar i magen, äntligen, ett bra tecken. Äntligen komma av denna skapelse från helvetet.
Han drar fingrarna genom sin yviga mustage.

-"Pojkar, jag bjuder på första rundan när vi kommer i hamn."

Ljudvolymen höjs och sorlet från hamnen är så när på väg att överrösta alla rop på båten.
"Hugg i nu mannar!" gastar Manhald
"Kom igen ta tag i trossen!"
"Kapten, allt flyter på!"
Solen som omfamnade allt i gyllene ljus var nära horisonten, men på den sena sommaren som det var så skulle dess sjunkande ta ett par timmar till innan den försvann för att återkomma på den tidiga morgonen.

Fiskeön där hamnen och framförallt fiskebefolkningen bodde var på väg att byggas ut, men det var inte där man var på väg att lägga till utan snarare på fastlandet söder fiskeön. Där höll tydligen flottbasen vara på väg att växa fram. I närheten av kajen var en stor lagerlokal vara i färd med att byggas som det såg ut. Ett skelett av timmer hade rests för tillfället och byggmästaren var i full färd med att ropa ut ordrar.

*Yrwen stannar till är han hör Pietts löfte och ler*

"Piett du är en god man som gör ett sådan löfte!"
"Jag skall ta med dig till den bästa ölstugan i staden"

Tittar ut över bygget och ler med stolthet. Tänker för sig själv att nu är tiden kommen. Först skall vi reda upp de inre konflikterna sen kan vi rikta lansar och svärd mot de som vill ta sig friheter längst våra gränser. Om de så är kapare eller hundar som hotar oss skall vi freda oss.

*Nakor tar ett vigt skutt från masten han höll på att klättra nedför och landar bredvid gruppen*
"Hörde jag tal om öl!
*Ett hungrigt flin sprider sig över Nakors anlete vilket mest får honom att se ut som en hungrig vessla*
"Då antar jag att vi tar in på ett värdshus och där kanske man kan lura av de dumma sumprunkarna till fiskare deras lön i lite tärningsspel och se om någon av skänkflickorna är sugen på lite gûrd!"

Nakor avslutar sin utläggning med ett vässande skratt och kastar lystna blickar på hamnen.

Styrman Bzernon en bullrig man med stort runt ansikte och respektingivande buk var väl kanske den som var mest högljudd på Månstrålen när den var på väg in till kajen. Det myllrade av folk på däck nu och han var i full färd med att ropa ut order. Kapten Manhald som hade stegat fram till honom öppnade munnen.
"Vi ligger kvar här i en kanske två-tre dagar beroende på huruvida det går" Kaptenes min blev allvarlig. "En dag får mannarna, en dag."



Bzernons ansikte och skägg klyvdes helt plötsligt av ett gigantiskt leende från öra till öra.
"Det blir dom nog mer än nöjda med kapten" hans röst mullrade och med det magstödet så var det nog inte förvånande.

Yrwen som ännu inte riktigt har bestämt sig om han skall platta till plytet på den där märkliga lilla personen eller bara ignorera honom, tittar bistert på honom.

" om du vill ränna runt med avskräde och få din pitt att ramla av så gör det, själv skall jag besöka den bästa ölstugan i staden, draken och hingsten. Där kan man få den bästa ölen i hela consaber och äta det möraste köttet som finns. Det är så mört att det ramlar av benen från både gris och lam. "

"Allt roligt i livet innehåller risker Yrwen, det fick min vän Zylazh erfara när han försökte vinna ett vad om att han inte alls kunde ragga upp ett Trukh-iskt honmonster. Han har mardrömmar en idag..."
*Stort vessle-flin*