Colm nästa, rätt in i ormboet?

Efter frukosten lättade den lilla jaktbåten ankare i Calnias kust morgonen efter Adelsbalen. Hela staden låg i träda som om alla invånare hade deltagit i lustigheterna kvällen där innan. En av få undantag var dock hamnen där lukten av saltvatten, fiskrens, späck och folks avträde om sig kanske fungerade som en lite kunglig spark i baken för att hålla folk i arbete oavsett omständigheter. Den här lukten, eller snarare doften, fick Nakor att mysa. Han var i sitt rätta element och det var nästan så att Constantin kunde se ett leende i hans fula anlete. Men nog bara nästan. Den röda utstyrseln var väck och undanpackad på värdshuset, som hade betalats i förskott. Istället hade han sin slitna kaptenshatt på huvudet och den före detta vita skjortan var på. Han hade virat manteln om sig och stod och tittade ut över relingen när alla dessa lukter började saktas slätas över av enbart saltvattnet och hav ju längre ut de kom från  hamnen. Ingen såg det, men nu log faktiskt Nakor.



Constantin hade varit på många båtresor tyckte han men att ge sig iväg i den här lilla båten, Daak nåde honom om han kallade den båten för övrigt, kändes minst sagt vågat när dom ändå skulle färdas en bit på Thalahavet. Constantin hade bett om ett snabbt skepp och han hade minst sagt fått det i lilla Silverpilen. Ett litet jaktskepp med besättning på blott fyra man. Kapten Yngar, förste styrman Galandin och Ydd och Born. Efter att de lämnat Calnias hamn och börjat färdas längs med kusten så blickade Constantin ut och funderade på vad han gett sig in på.

Vi har i alla fall tur med väder och vind tänkte Constantin när han på morgonen den tredje dagen stod bredvid förste styrman Galandin och såg ut över vågorna. Galandin hade visat sig vara en bra man med lagom dum humor men framförallt en god summa erfarenheter från år en till sjöss som han var en god berättare om. Speciellt de gånger som han kom in på det mer mystiska till haven, om långa resor, konspirationer samt så klart denna båt, den bästa och snabbaste hans ögon någonsin skådat.

Trots allt detta kändes det inte helt bra i magkänslan hos Constantin, antingen så var maten inte helt bra, vågorna för höga eller båten "för snabb" eller så var det något som hans undermedvetna försökte säga honom om det de nu givit sig in på i detta spännande möte med Cirefalierna på Colm.

En betryggande information som framkommit från Kapten Yngvar och som Galandin kunnat ge mer omfång till var att Cirefalierna med alla deras egenheter var väldigt rationella i deras erfarenheter, handels- och köpmän som de var. Detta kunde Constantin som kom från en köpmannafamilj förstå in i ryggmärgen och om det var något han visste så var det att de inte skulle ge ifrån sig något, varor eller information utan ett utbyte som de kunde vinna i.

Därför kändes magkänslan återigen inte helt optimal, vad hade de att ge i utbyte för information om det försvunna skeppet som återigen synts på haven och vad skulle de göra med informationen om "lasten" som kanske nyttjats av Cirefalierna själva på Colm... många frågor och få svar samt kort tid kvar tills de var framme på Colm...