Under någons vingar?

Hertigen tar emot brevet och läser det noga medans han går över till en stol och sätter sig ned sakta. Han grimaserar en aning precis innan han nuddat stolen och muttrar för sig själv. "Åh du höft du kommer bli min baneman en vacker dag." Hans grimaserande lämnar inte ansiktet utan förvandlas sakta till veck av bekymmer i det äldre ansiktet. Tills han verkar ha läst färdigt brevet och vikt ihop det igen och tittar upp. Hans oro kanske inte helt hade försvunnit utan snarare omvandlats till en djup trötthet.

"Då är det nog så att vi måste bege oss av till Calnia omgående. Om ni behöver proviantera er ytterligare eller behöver något annat, kanske ett snabbt mål mat i magen så är det bara att ni pratar med mäster Grager medans jag gör mig i ordning för avfärd."

Hertigen stövlar bestämt ut från rummet och redan utanför rummet så hör man hur han ropar ut order.

"ja ett mål Mat är aldrig fel, speciellt om den är varm. Vi kan ju se fram mot fältransoner framöver"